081212



Kära Sverige!

Vistelsen på denna tropiska plats börjar lida mot sitt slut.
Pratade ett tag med pappa ikväll och trots att det gav mig
hemlängtan, så blev jag "pepp" på att verkligen ta till vara
på den tid som är kvar.
I dag blev det "lyxfrukost": pannkakor med banan och vaniljglass.
Maffigt och gott!

En taxi tog oss under morgonen mot en "tro-tro"-hållplats.
Där tog vi oss en "tro-tro" mot nästa turistattraktion: Kakum-walk!
Detta var en sällsynt plats med hängbroar slingrandes bland
trädkronorna.
Försiktigt gick jag på de sju broarna som svajade 21 meter upp över marken.
Under mig hördes elefanters trumpetande och apors gälla skrik.
Jag lyckades, trots mina skakiga händer, filma och fotografera en hel del.
Efter att vi överlevt touren, gick vi ner till Kakums "giftshop" och shoppade loss.
Äntligen fick jag nytta av mitt nya tillskott i plånboken - VISA-kortet.

Vi haffade ännu en "tro-tro" och åkte några kilometer tills vi kom till en restaurang.
Det var ett mysigt matställe med krokodiler i vallgravar runt omkring och med
härlig julmusik i bakgrunden.
Där träffade vi en svenska som vi började prata med. Vi tyckte allihop att
det var ovant att prata svenska igen och blandade svenska ord med engelska.
Och äntligen blev det lite mer svensk mat: spagetti och köttfärsås!
Underbart!

När vi blivit mätta och glada tog vi en taxi tillbaka till hotellet.
Jag tog mig en middagslur på sängen och fastnade i
drömmarnas land i 2 1/2 timme.
Det är vad jag kallar för en middags tupplur!

Ikväll fick hela hotellet strömavbrott och då passade vi på att gå på upptäcksfärd
runt hotellet.
Vi gick uppför alla trappor, hela vägen upp till taket. En mysig vy som sträckte
sig hela vägen till havet och genast drog vi oss ner till stranden för att fotografera.
Väl nere såg vi döda fiskar liggandes kring hela strandkanten och kollade på oss
med sina döda blickar. Vicci passade på att kolla havets "kvalitet", men blev
halvt uppäten av en lurig våg.

Ikväll åt vi på samma mysiga tillhåll i närheten av vårt hotell.
Pommes och kyckling - mumma!
Jag saknar mina "bananmackor" och potatis med gräddfil.

Nu är min lugg framme igen och jag mig någorlunda ren efter en kalldusch.
Natti!

/Charlotte

Ett barn: Obruni!
Jag: No, obibini!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0