TillAfrika

Kära Sverige!

I dag var andra dagen på barnhemmet.
Gulliga ungar och många mysstunder.
Det är skönt att känna närhet från små barn
och se hur de skrattar åt en.
Imorgon ska vi ta oss dit och tillbaka själva.
Spännande!

Två veckor kommer räcka.
Varje kväll är man lika trött.
Ikväll har jag lyckats hålla mig vaken och pratat
med "Papa".
Han hjälpte oss precis att fånga en spindel.

Nu ska jag sova i min "sköna" säng.

/Charlotte

Papa: How much do you weight?
Jag: You don't ask a girl that!

Kära Sverige!

I dag fick vi för första gången ta oss med "tro-tro"
till barnhemmet själva.
Kusligt, men vi klarade både ditresan och hemresan.
Munako Junchon!

I natt vaknade jag med magont.
Diarre och kräkningar hela natten lång.
Tack!

Om jag skulle glömma barnens namn:
Jacob, Daniella, Gifty, Norella, Isac, Simon,
Salomon, Fastina, Toto, Lucy, Ben och så kommer
jag inte på fler.
Barnen kallar mig "mama" och personlaen kallar en "sister Charlotte".
Jag känner att barnen förändrar en, i alla fall under denna tid som vi är här.

/Charlotte

Man: Chinease!

Kära Sverige!

I dag är nästsista arbetsdagen.
Imorgon ska vi till kyrkan.

"Papa" lärde oss att bära vatten på huvudet i dag.
Han tycker det är konstigt att vi har "love-handles".

Tack vare barnen på barnhememt längtar jag
inte speciellt mycket hem.
Området där vi jobbar heter Kejtia.

Jag är så bra på att göra mig förstådd på deras språk.

/Charlotte

Kära Sverige!

I dag är det lördag, men vi har varit i kyrkan
redan i dag på grund av presidentvalet imorgon.
Jag och Vicci fick ställa oss framför församlingen
och berätta lite snabbt om oss själva.
Vi var där i tre timmar, dansade och fotograferade.
Riktig härlig energi.

Eftersom vi inte har jobbat i dag, så har dgen förflutit
ganska långsamt.
Vi har hunnit med att sola, men jag blev inte speciellt
brun. Som tur är så kommer det en ledig dag imorgon
också.
Jag blir alldeles matt av värmen, så i dag sov jag "siesta".
"Papa" och Vicci smög sig på mig med vatten, men jag
gav igen under lunchen.

Jag, Vicci och "Papa" gick en runda runt Atonsu-Agogo.
Vi passade på att fotografera och hälsa på invånarna.
"Take my picture", sa dem så fort de såg kameran.
"Thank you, thank you!"

Ikväll tog vi den dagliga promenaden med "Papa" för
att köpa bröd.
Jag trivs, men börjar sakna alla där hemma.
Ändå vet jag nu, att när jag läser detta hemma,
så kommer jag att längta hit istället - förhoppningsvis.

/Charlotte

Medase = Tack
Obibini = Svart (man/kvinna)
Obruni = Vit (man/kvinna)

Kära Sverige!

I dag har vi varit här i en vecka.
Imorgon blir det till att säga "hejdå"
till alla på barnhemmet.
När vi kommer tillbaka till Atonsu-Agogo
ska vi få håret flätat.
På onsdag kommer vi lämna vår värdfamilj
för att resa de sista dagarna i Ghana.

I dag har vi fortsatt med vår solning och Yaw
såg resultat efter några svettiga timmar.
Jag har även fått visa mina skills för "Papa"
när det kommer till fotboll.
Jag och Vicci tvingade honom att hämta vatten
tillsammans med oss.
Jag tog en hel hink, plus att jag fick komplimanger
av några småtjejer. De tyckte att både jag och mitt
hår var vackert.
Senare ikväll schasade jag iväg "Papa" för att köpa
choklad till mig. Efter mycket om och men, så stack han.

Nu ska jag ta och snarka!
Både jag, Vicci och Naumbra sov en timme i eftermiddags
inne på vårat rum.

/Charlotte

Kära Sverige!

Nu ligger jag i dum-sängen med ett bultande huvud.
Världens misstag att göra rastaflätor! Det är jättetungt,
kliar och jag kommer inte få sova ifred i natt känner jag.
I dag sa vi "hejdå" till alla på barnhemmet och vi fick faktiskt
ta några "avskeds"-foton.
Flätorna stramar åt mitt huvud likt en skönhetsoperation.
En liknelse till drottningens ansikte, möjligtvis.
Sex timmar med flätorna och jag är helt slut.

/Charlotte

Jag: Jag är hungrig!
Papa: The food is in the microwave.

Kära Sverige!

Andra dagen med flätor.
Har sovit jättedåligt i natt och drömde mardrömmar om
att jag skulle bli skallig av dessa flätor.
Förhoppningsvis sover jag bättre ikväll.
Har suttit två timmar och försökt klippa av alla äckliga "överskottslockar".
Fungerade bra och jag är nöjd. Tillsammans med "Papa" så satt vi och
tog ur "luggflätorna" på Viccis hår.

Tidigare i dag besökte vi två muséum: Military museum Kumasi och
Manhyia Palace.
Intressant, men jag mådde bajs.
Vi har förresten även lärt "Papa" att använda "bajs" i flera meningar.
Väldigt roligt förstås.

Hela eftermiddagen/kvällen blev dock ett rent misslyckande på grund
av vår handledare, Mike.
Tack vare eller på grund av honom så köpte vi aldrig några armband,
halsband öronhängen eller kläder.
"There is cheaper places!"
Men där fanns bara skulpturer i trä, och lycka till att ta hem dem!

/Charlotte

Kära Sverige!

Nu är det snart bara tre dagar kvar tills vi åker tillbaka till Sverige.
I går spenderande vi dagen i Kejtia för att handla kläder och smycken.
Därefter åkte vi med "tro-tro" och taxi till Lakepoint. (Se bild ovan.)
Vi hamnade på världens lyxigaste hotell:
dusch, stor säng, rinnande vatten och toalett - himmelriket för 26 cedi.
Så mycket pengar hade förstås inte vi, så Mike fick skicka en taxi för att
betala räkningen och hämta oss.
Ännu ett tillfälle där språket ger bristningar i kommunikationen.

I dag packade vi klart våra väskor och sa "hejdå" till familjen.
Jag och Vicci lämnade våra hemadresser till dem, så
förhoppningsvis skriver de till oss.

Efter nästan fyra timmars resa så är vi vid Cape Coast.
Tack vare min tå så sover vi i de nedre rummen på vårt hotell = dåliga rum.
Ännu en natt ska jag dela säng med Vicci.
Klockan är snart elva och jag har fått mig ännu en kall dusch och tänkte sova.

/Charlotte

En man: Take your sister! (Mannen håller en vit flicka i famnen.)
Jag: She isn't my sister!

Kära Sverige!

Vistelsen på denna tropiska plats börjar lida mot sitt slut.
Pratade ett tag med pappa ikväll och trots att det gav mig
hemlängtan, så blev jag "pepp" på att verkligen ta till vara
på den tid som är kvar.
I dag blev det "lyxfrukost": pannkakor med banan och vaniljglass.
Maffigt och gott!

En taxi tog oss under morgonen mot en "tro-tro"-hållplats.
Där tog vi oss en "tro-tro" mot nästa turistattraktion: Kakum-walk!
Detta var en sällsynt plats med hängbroar slingrandes bland
trädkronorna.
Försiktigt gick jag på de sju broarna som svajade 21 meter upp över marken.
Under mig hördes elefanters trumpetande och apors gälla skrik.
Jag lyckades, trots mina skakiga händer, filma och fotografera en hel del.
Efter att vi överlevt touren, gick vi ner till Kakums "giftshop" och shoppade loss.
Äntligen fick jag nytta av mitt nya tillskott i plånboken - VISA-kortet.

Vi haffade ännu en "tro-tro" och åkte några kilometer tills vi kom till en restaurang.
Det var ett mysigt matställe med krokodiler i vallgravar runt omkring och med
härlig julmusik i bakgrunden.
Där träffade vi en svenska som vi började prata med. Vi tyckte allihop att
det var ovant att prata svenska igen och blandade svenska ord med engelska.
Och äntligen blev det lite mer svensk mat: spagetti och köttfärsås!
Underbart!

När vi blivit mätta och glada tog vi en taxi tillbaka till hotellet.
Jag tog mig en middagslur på sängen och fastnade i
drömmarnas land i 2 1/2 timme.
Det är vad jag kallar för en middags tupplur!

Ikväll fick hela hotellet strömavbrott och då passade vi på att gå på upptäcksfärd
runt hotellet.
Vi gick uppför alla trappor, hela vägen upp till taket. En mysig vy som sträckte
sig hela vägen till havet och genast drog vi oss ner till stranden för att fotografera.
Väl nere såg vi döda fiskar liggandes kring hela strandkanten och kollade på oss
med sina döda blickar. Vicci passade på att kolla havets "kvalitet", men blev
halvt uppäten av en lurig våg.

Ikväll åt vi på samma mysiga tillhåll i närheten av vårt hotell.
Pommes och kyckling - mumma!
Jag saknar mina "bananmackor" och potatis med gräddfil.

Nu är min lugg framme igen och jag mig någorlunda ren efter en kalldusch.
Natti!

/Charlotte

Ett barn: Obruni!
Jag: No, obibini!

Kära Sverige!

Hemma i Sverige vet jag att det nalkas Lucia
och det är faktiskt första året som jag missar firandet.
Inte för att jag är en traditionsenlig människa,
men vem vill missa lussekatter och myspyset?
En sak är säker och den är att jag ska ge mig själv
en massa julkänsla när jag kommer hem.
Här i Ghana är det svårt, trots att de spelar julmusik
och har julpynt lite varstans.

I dag åt vi frukost på hotellets tak.
Jättemysigt och jag fick äta Ghana-brödet, som jag
blivit så fäst vid.
Vi åkte mot Elmina Castle, som en gång i tiden var ett
slavfort, i bland annat Sveriges händer.
Tyvärr var guiden obegriplig vissa gånger, men det finns
alltid information att hämta på Internet.

Efter rundturen på en timme, tog vi en "tro-tro" tillbaka
till det område där vi bor nu.
Haltandes gick jag, Vicci och vår handledare, Mike, till
ett matställe intill stranden.
Spagetti och köttfärsås glänste extra mycket på menyn
och jag valde maträtten förnöjt även denna gång.

Mätta och belåtna tog vi oss tillbaka hem till hotellet.
Jag och Vicci hade under förmiddagen bestämt oss
för att testa havet, efter vårat lilla besök under gårdagens
solnedgång.
Vi bytte om till badkläder och att bada i Atlanten en
decemberdag kändes underligt, men ändå otroligt härligt.
Vi hoppade bland vågorna och skrapade våra knän blodiga
på havsnottnen när vi trillade omkull i svängarna.

Imorgon blir det tyvärr hemresa, men jag är i alla fall
brun och snygg i håret, så det så!

/Charlotte

Jag: Haha, vågen gav dig en "bitchslap", Vicci!

Kära Sverige!

Sista dagen i Ghana är kommen.
Jag längtar hem till Sverige, men känner
mig tung och ledsen över att lämna Ghana.
Jag har äntligen kommit in i landets rytm och
är inte riktigt beredd på att möta snön,
lämna tillbaka mina sandaler till min överfulla
garderob och komma tillbaka till verkligheten.
Än vill jag inte låsa in mina minnen, utan skaffa
mig fler i detta underbara land.

Imorgon lär jag i alla fall vara på svensk mark igen,
hur konstigt det än låter. Just nu sitter jag i shorts
och sandaler på andra sidan ekvatorn. (Eller ja,
i närheten av andra sidan av ekvatorn.)

Jag är tacksam för att det finns många filmer
att titta på under flygresan hem, i alla fall.

/Charlotte